Ledsen

Glädje, Tankar / Permalink / 2
Prestationer, siffror. Hur mycket känslor kan de inte riva upp hos en? Så många gånger som jag bara gråtit utav ren besvikelse över hur dåligt något gått. I tolv år går vi i skolan för att äntligen komma till det här momentet, studenten. Det byggs upp förväntingar på en, man förväntas ha en högre nivå än man klarar av. För att matcha resten. Så känns det kan jag lova. Nu råkar jag ju gå i en skola där standarden är väldigt hög. Väldigt. Ett L är målet för många, och också det som många sedan får. Ett L för mig är något jag inte kan nå, för jag är ingen stjärnelev. Jag har inte toppbetyg och jag hör inte till den 5 % i landet som får L. Eller det är inget jag förväntar mig att få. Men vet ni vad, jag kunde inte gjort något annorlunda i min skolgång. Jag hade aldrig kunat sitta inne helger och kvällar i ända för att läsa mig till tior i allt. En sådan personlighet har jag inte. Jag läser mycket, men ser till att få in den sociala kontakten jag också behöver för att ORKA. 
 
Anledningen till att jag ens tar upp det här är av resultaten i hörförståelsen som kom upp idag. Så dåligt som jag fick har jag aldrig fått. Aldrig. Hur det kunde gå så långt åt skogen kan jag inte förstå. Det kändes helt okej, men icke. Blir så besviken och störd på mig själv. Kunde jag inte prestera bättre än såhär? Seriöst. Skulle ha gjort mer jobb för engelskan, kanske, men nu är det för sent. Och att läsa på engelska har inte riktigt varit prioritering ett i gymnasiet när jag haft så mycket svårare med t.ex. matten och det krävs mycket mer läsning på realen. Där får jag bra resultat med läsning, jag lyckas. Jag är bra på att läsa och ta in information. Och jag är bra på engelska, men studenten kräver mer än jag trodde. Jag har en åtta i betyget, men studenten sätter en sån otroligt hög nivå, så att nå till det som motsvarar åtta är tydligen svårt. 
 
Är det då rätt? Att pressa oss in i det sista, för att jag sedan ska gråta av besvikelse ifall, när jag nu misslyckades. Att det ska kännas som att jag inte kommer någonstans i livet pågrund av att en hörförståelse gick så dåligt. För typ så känns det. Bottennapp. Hela livet går ut på prestationer och det är jag så trött på. Var ligger tyngden i den sociala förmågan man har? Kreativa förmågan? Testas den i studenten på något sätt? Varför anses man vara smart bara om man är matematiskt duktig? För så känns det ju. Därför känner jag mig otroligt misslyckad emellanåt. Jag är inte teoretisk, jag är kreativ. Jag tänker utanför boxen, inte så jätte logiskt. Varför är det alltid dåligt i skolan. Just nu känner jag mig inte så värst hemma bland böckerna. För går studenten dåligt, kommer du ingenstans i livet, så får alla det att låta. Precis så. Och nu har jag bara skrivit en del av engelskan, och ja jag känner såhär. Jag är besviken och ledsen. Och otaggad af på den andra delen. Hejdå. 
 
Hoppas att jag kan kolla tillbaka på den här tiden nästa år och tänka hur onödiga mina tankar var, eftersom att allt ordnades ändå. Jag slapp in till en skola och resten av skrivningarna gick bra och bättre. Men så känns det absolut inte nu. 
 
 
quote, never give up, and dress up-bild
 
 
 
 
 
#1 - - Natalie:

Dina ord träffa verkligen rikti on point, jag känner exakt sama efter man såg hörfresultaten! Men vet du, vi e mer än en siffra och de kommer fixa sig och precis som du säger så kommer vi säkert se tillbaka om ett år och tänka att de va onödit å känna såhär. Kämpa på me resten av skrivningarna iställe, kram! <3

Svar: Ååå Nathalie <3 tack för dina ord! Vi kämpar i vår!
Rebecca Wik

#2 - - Anonym:

Övis ABI -12 här, och kan säga att du har rätt gällande framtiden, om ett år kommer du tycka allt detta var onödigt att fundera på. Och är du verkligen missnöjd och som du säger att du kan bättre, ja då kan du alltid höja på våren! Har jag haft nytta av mina studentresultat, ja visst, då jag sökte in till skolor eftersom mina höga resultat från Övis, som är en bra skola och ger dig en bra grund för att få höga resultat, gjorde att jag inte behövde satsa lika mycket på inträdesproven senare. Efter att jag kommit in i en skola har jag inte behövt studentresultaten alls. När du ska söka vidare ska du ändå läsa på inträdesproven som väger mer än studenten (tyvärr också mycket jobbigare än studenten, kommer du märka senare) så sätt inte så stor press på dig. Huvudsaken är att du själv är nöjd, inte hur bra du klarat dig jämfört med alla andra :)

Svar: Tusen tack! Skönt att höra det från någon som verkligen vet :)
Rebecca Wik

Till top