Framtid

Glädje, Tankar / Permalink / 0
Jag tänker mycket på framtiden. Gör ni också det? Det tror jag ni gör. Jag målar upp en tavla över hur jag tänker mig att mitt liv ska se ut när jag är sii sådär 40. Då brukar man ju börja vara ganska tillfreds ställd med sitt liv. Ha sin familj, bo i sitt hus och sånt. Men att måla upp saker i mitt huvud är inte så bra, för det blir ju aldrig så. Ingenting blir som man tänkt, i detalj, så varför fundera så mycket. Nej de gör jag inte heller. Det får bli som det blir. Alla har vi våra livs mål och de som är viktigast kommer vi uppnå. Och om inte, så uppnår vi något annat, ett nytt mål som kommer på vägen. Det är okej att ändra sig, att ändra åsikt totalt en dag. 
 
 
Om ETT år är jag klar med gymnasiet, har tagit studenten och har gjort ett beslut om min framtid, nämligen vad jag då tänker mig att jag ska jobba med en lång tid. Kanske hela livet. Det vore ju det ultimata, att hitta sin plats direkt. Men att den dagen är så nära in på nu känns väldigt vuxet. Jag känner ju mig vuxen när jag ska börja studera. Läsa och hålla på, tenta ja vad gör man ens. Återigen något jag inte vet ett skvatt om. Folk med student mössor och halare kändes ju väldigt vuxna när jag var liten. Men så när jag tänker efter, nah. Behöver man bli vuxen? Njäe inte sidospår nu, de en annan fråga.
 
Den här ↓ bilden är tagen för ganska exakt ett år sedan. Mina åsikter, som min stil, som mitt umgänge och sådana som jag trivs runt idag är inte alls de samma. Även fast det känns som om bilden togs idag. Jag minns allt i detalj, typ, från just dendär kvällen för ett år sedan. Det är inte en lång tid. Så därför vill jag inte slösa min dyrbara tid, för tiden är fukking dyrbar människor.., på osköna människor, massa program jag otrivs med, äcklig mat och jobbiga saker mer än jag måste. Med måste talar jag om skol arbete och typ jobb. Som kan vara jätte tråkigt. Men thats it? Varför ska jag göra det. Jag är så glad att jag FÅR vara ung och slipper jobba helatiden så länge jag bor hemma. För de väl klart att jag kommer få slita mer då jag bor ensam och studerar. Att jag tvingas bli liite vuxen ens, och handle mina pengar på vettiga saker, som jag ändå redan gör, men i en större utsträckning. 
 
 
 
Vad jag försöker säga är, att nya kapitel i livet är det mest spännande som finns. Att börja gymnasiet var ju så fruktansvärt roligt och så rätt och bra allt blev. Och att få flytta själv, ha min totala frihet till att göra vad jag vill, se ut hur jag vill och börja studera något jag VILL, slippa de där kurserna om vulkaner och matte, ändå för med sig jobbiga saker. Men vet ni. Jag tänker inte så mycket på det nu. Nu tar jag och lämnar min framtid en stund. Och tar vara på mitt abi år. För att sedan hitta rätt igen. Det blir bra. Ibland vill jag skriva ner mina tankar, för att kuna lämna dom också! Idag var dom både positiva som skrämmande. 
Till top