tom just nu

Glädje, Tankar / Permalink / 0
Vet int ens var jag ska börja.. har gått så lång tid sedan jag ens kikade in här. Exakt 11 Februari senast ;) Men anledningen till att jag kikar in nu är för att jag behöver få skriva av mig. Bryr mig egentligen inte alls om någon kommer att läsa dehär, högst antagligen väldigt få, men ändå. Jag har ju alltid bloggat för min egen skull och jag saknar det. SÅÅ. Jag saknar att fota, skriva och kolla tillbaka på mina känslor, minnen och favorit låten den 22 Maj 2012. Eller den 3 Januari 2015. För jag har bloggat på en och samma portal sedan 2011. Det är en riiktigt lång tid. Och jag saknar det. Det finns få saker som fungerar som terapi för mig, men att skriva är en. Trots att jag inte är speciellt duktig. Har inte ett felfritt språk, verkligen inte i bloggen. I bloggen bara skriver jag. Läser inte ens igenom mina inlägg. Stavfel och ärlighet är vad min blogg består av. Så nu tänker jag vara ärlig igen. Under de senaste månaderna har jag inte mått bra. 
 
Eller så fort jag går ut, hittar på saker med kompisar, gör något, då är allt som vanligt. Men tiden där emellan. Tiden med mig själv som alltid varit så viktig och SKÖN har varit väldigt jobbig mellan varven. Har känt mig viljolös, allmänt nere och haft en lite skitsamma attityd till mycket. Ätit dåligt. Och med det menar jag oregelbundet och skräääp. Inget fel med de om man mår bra så, men min mage och jag får ångest av att inte äta grönt, ordentligt och med goda rutiner. Som jag gjort så länge. Jag har faktiskt rört på mig, vilket jag vet att jag börjar må så mycket bättre av, bara för en stund. Men jag vill så mycket mer. Jag vill vara vegan, göra yoga varje morgon, gå långa promenader med hunden varje dag (har jag dock gjort just det väldigt mycket, tack och lov), blogga, fota, podda, hitta och förverkliga nya outfits, planera resor, flytta, lära känna nya människor.. Och här emellan jobba OCH läsa på inträdes förhör. Man hinner inte med det faktiskt. Och det är jobbigt. Jobbigt när jag vill göra så mycket av dehär "extra" som jag mår så bra utav. Laga grön mat, kläder, röra på mig, vara kreativ med skrivande och foto och uttrycka mina åsikter i podden. Det har satts på sidan om sedan December i princip.
 
 
Jag har läst och läst som en galning inför studenten. Och bra gick det. Men min psykiska hälsa har inte varit prio ett under månader som gått. Jag har världens bästa mamma som är som en vän för mig, henne har jag talat ut med om det mesta. Men ändå har jag fallit tillbaks i svackor. Efter sista student skrivningen föll jag in i en tomhet. Var allt bara slut, plötsligt. Efter att ha pressat sig själv till max, alltså abslut max för min del, var det bara över. Att några prov ska vara så jäkla viktiga. Sjukt ändå. Att folk sätter så stort värde i det. Men livet ska väl int vara lätt. Rutiner föll bort, direkt, första Måndagen efter började jag jobba på ett totalt nytt jobb. Med kundbetjäning, vilket jag aldrig gjort förut. Och visst har det gått bra, jag trivs, människorna är väldigt hjälpsamma och har en otroligt bra chef vilket jag är tacksam över. Men det blev mycket. Det är mycket att lära sig på ett nytt jobb. Trots det har jag ändå varvat mina dagar med att läsa på inträdes prov till logoped i Åbo. För det kom jag iallafall fram till att jag vill satsa på, nu iallafall. Det är jag säker på. Vilket jag också är glad över. Men varför är det så bråttom? Att veta. Tänk om jag valt fel. Man kan ju aldrig veta, man kan bara kasta sig in i saker egentligen. Förlora kontrollen lite. För de är jag så jävligt dålig på.
 
Jag känner mig bara lite tom just nu. Jag vet ju vad jag behöver. Jag behöver få slippa måsten. Efter 11 Maj är jag fri igen. Ska bli så förbannat skönt. Då ska jag bara jobba och slösa pengar på nöjen. Härligt. Jag ser ändå framemot vad som komma skall. Och jag är påväg uppåt. Men det tar sin tid. Är säker på att med lite ljusare tider, Rhodos och Håkan Hellström i Sommar så kommer den vanliga Bex vara tillbaka snart. Och tackar gör jag mina vänner också, för har verkligen vääärldens bästa vänner. 
 
Till top